Några års avlägsna drömmar, några månaders halvt bortglömmande, två veckor med känslan av att "det är långt kvar", en veckas euforisk "planering" och pepp. Nu idag räknar jag till 4 dagar och har hamnat mitt i en instabil känslokarusell som fört med sig löjligt höga förhoppningar. I kväll ses vi på en altan i, vad jag hoppas på, kvällssol, för att pratade högljutt om veckan som hur man än vrider eller vänder på det inte kommer kunna framstå som överprisad. Ellen